 |
-
Ytskikten på väggar och tak är avgörande för brandförloppets utveckling i ett rum.
-
Övertändning inträffar vid ca 500-600° C.
-
Maxtemperaturen för säker utrymning är ca 80° C. |
Krav på undertak
Brandkraven på undertak varierar med lokaltyp, men är även beroende av vilken typ av byggnad som lokalerna ska inrymmas i. Enligt BBR (Boverkets Byggregler) ska byggnader utföras i någon av klasserna Br1, Br2 eller Br3, där Br1 är den högsta klassen. Byggnader där brand medför stor risk för personskador, t.ex. byggnader med tre eller fler våningsplan, ska utföras i klass Br1. I brandens tidiga skede, d.v.s. innan en ev övertändning (vilket innebär att allt brännbart material i ett rum brinner), är det huvudsakligen två krav som ska ställas på akustiktaken för att en hög brandsäkerhet ska uppnås och de ska ses som "obligatoriska" i alla utrymmen.
Undertaken ska:
Brandsäkerhet i byggnader
Det huvudsakliga syftet med den brandtekniska dimensioneringen av en byggnad är att minimera konsekvenserna av en brand. I princip omfattar det allt från att förhindra att människor blir skadade till att begränsa de materiella och ekonomiska skadeverkningarna.
I en brinnande byggnad kan förhållanden snabbt bli sådana att risken för personskador är överhängande. Vid dimensionering av utrymningssäkerheten måste hänsyn tas till giftiga gaser, siktbarhet, värmestrålning och temperatur. Exemplevis bör lufttemperaturen där man utrymmer inte vara högre än 80 °C.
En byggnads totala brandsäkerhet och dess funktion är en komplex fråga, eftersom den omfattar flera områden och hur dessa samverkar med varandra:
-
Byggnadens utformning, byggnadsdelar, material, ytskikt och möblering
-
Branddetektorer och brandlarm
-
Utrymningsplaner, t.ex. i skolor och vårdhem
-
Brandkårens insatser
-
Släckningsarbete, dels genom automatiska sprinklersystem, dels genom manuellt släckningsarbete, t.ex. av brandkåren.
Byggregler och normer är nationella och skiljer sig åt mellan olika länder. Standarder kan vara antingen nationella (t.ex. DIN, BS och ASTM) eller internationella (EN- eller ISO-standarder).
Beskrivning av en rumsbrand
En rumsbrand kan indelas i olika faser. Brandens inledning, antändningsfasen, är beroende av tändkällans storlek och egenskaperna hos det material eller föremål som påverkas.
I tillväxtfasen blir branden större och andra brännbara föremål kan börja brinna. Även ytskikten på väggar, golv och i tak kan antändas. Rök och värme utvecklas i allt större omfattning och ett hett rökgaslager byggs upp under taket.
Under tillväxtfasen är branden lokal. Ytskiktens brandegenskaper har stor betydelse för utvecklingen.
Under tillväxtfasen kan övertändning inträffa. Brandens intensitet är då så stor att den övergår från att vara lokalt begränsad till att omfatta allt brännbart material i rummet. Stora mängder energi frigörs och kraftiga lågor slår ut genom rummets fönster- och dörröppningar.
Generellt inträffar övertändning då rökgaslagret i rummet når 500-600 °C. Värmestrålningen från rökgaslagret är då så kraftig att allt brännbart material antänds.
Övertändning kan inträffa på bara några få minuter efter antändning. Men den kan också dröja eller helt utebli. Detta kan vara fallet i rum med en ringa mängd brännbart material och brandtekniskt bra ytskikt på väggar, golv och i tak.
Efter övertändningen når branden sitt maximum och blir fullt utvecklad. Brandens längd och intensitet bestäms nu huvudsakligen av tillgången på luft och brandbelastningen, d.v.s. mängden brännbart material.
Avsvalningsfasen är när branden avtar och temperaturen sjunker.
Vid övertändningen involveras hela rummet i branden och stora lågor slår ut genom dörr- och fönsteröppningar. Branden kan spridas till andra delar av byggnaden.
Provning och klassificering av produkter
Brandprovningsmetoder är generellt anpassade för att simulera de olika faserna i en brand. Alltså innebär provning av ytbeklädnader att man använder sig av en brandkälla som representerar antändnings- och tillväxtfasen av en brand. Dessa provningar gäller "materialklasser" och avsikten är att utröna hur produkterna och materialen bidrar till brandens tidiga skede vad gäller:
Normalt utförs provningar för materialklass i liten och mellanstor skala.
Byggkonstruktioner (dörrar, bjälklag, väggar etc) som används för brandavskiljande konstruktioner provas i fullskaletest. Temperaturen i provningsugnen följer den s.k. standardbrandkurvan för att representera en fullt utvecklad brand. Egenskaperna som utvärderas är:
Byggnadskonstruktioner klassificerade som "brandavskiljande" med avseende på täthet och isolering används för att förhindra brandspridning mellan brandceller.
Europastandarden
Materialklasser – Euroclass
Materialklasserna och klassificeringssystemen för ytskikt och material i Europa kallas Euroclass.
Totalt är det 39 klasser uppdelade i 7 huvudgrupper: A1, A2, B, C, D, E och F där A1 är den högsta, och F är oklassificerade produkter och material.
De flesta av huvudgrupperna innehåller också tilläggsklasser gällande rökutveckling och förekomst av nedfall av brinnande droppar/material.
Klasserna för rökutveckling är s1, s2 och s3, där s1 är bäst.
Klasserna för nedfall av brinnande droppar och material är d0, d1 och d2, där d0 är bäst.
I BBR används dock enbart fem klasser: A1 (obrännbart material), A2-s1,d0 (obrännbart material), B-s1,d0 (ytskikt klass I), C-s1,d0 (ytskikt klass II), D-s2,d0 (ytskikt klass III) och klass E. Inom parentes anges de gamla svenska klasserna.
Exempel på material som klassificeras i klass A1 är betong, stål, glasull och stenull. Vanlig obehandlad träpanel uppfyller klass D-s2, d0. De flesta av Ecophons produkter uppfyller kraven för A2-s1,d0.
1 = Huvudgrupp
2= Rökutveckling
3 = Förekomst av nedfall av brinnande droppar/material
Euroclasses
Tabell - MBU 2009-07-09
|
Euroclasses |
|
A1 |
|
|
|
A2-s1,d0 |
A2-s1,d1 |
A2-s1,d2 |
|
A2-s2,d0 |
A2-s2,d1 |
A2-s2,d2 |
|
A2-s3,d0 |
A2-s3,d1 |
A2-s3,d2 |
|
B-s1,d0 |
B-s1,d1 |
B-s1,d2 |
|
B-s2,d0 |
B-s2,d1 |
B-s2,d2 |
|
B-s3,d0 |
B-s3,d1 |
B-s3,d2 |
|
C-s1,d0 |
C-s1,d1 |
C-s1,d2 |
|
C-s2,d0 |
C-s2,d1 |
C-s2,d2 |
|
C-s3,d0 |
C-s3,d1 |
C-s3,d2 |
|
D-s1,d0 |
D-s1,d1 |
D-s1,d2 |
|
D-s2,d0 |
D-s2,d1 |
D-s2,d2 |
|
D-s3,d0 |
D-s3,d1 |
D-s3,d2 |
|
E |
|
|
|
E-d2 |
|
|
|
F |
|
|
Europeiska klasser enligt klassificeringsstandard EN 13501-1 Brandteknisk klassificering av byggprodukter och byggelement.
1. Temperatur
2. Övertändning
7. Tid
3. Antändning
4. Tillväxt
5. Fullt utvecklad
6. Avtagande
8. Materialkl. och Tändsk.bekl.
9. Brandmotstånd
Grafen visar relationen mellan brandförloppet och brandklasserna
Brandmotstånd
Huvudklasserna, avseende brandmotstånd för byggnadsdelar, är:
R = Bärförmåga
E = Täthet (förmåga att förhindra flammor och heta brandgaser)
I = Isolering (förmåga att reducera värmegenomgång)
Klasserna ovan kompletteras alltid med en tidsangivelse i minuter. Dessa tidsangivelser kan vara från 15 upp till 360 minuter i steg enligt klassificeringsstandard EN 13501-2. En avskiljande och bärande vägg kan t.ex. klassificeras som REI 60, vilket betyder att den ska kunna upprätthålla sin bärförmåga likväl som vara brandavskiljande under 60 minuter med fullt utvecklad brand.
En icke bärande konstruktion får bara klassificeringen EI eller E kompletterat med tidsangivelse. Den senare varianten används t.ex. för speciella glaspartier som ska hindra flammor och rökgaser men som inte har isolerande egenskaper. En bärande pelare, som uppenbarligen inte är en avskiljande konstruktion, kan följdaktligen bara ha brandklass R kompletterat med tidsangivelse.
1 = Bärförmåga
2 = Täthet (förmåga att förhindra flammor och heta brandgaser)
3 = Isolering (förmåga att reducera värmegenomgång)
4 = Tidsangivelse i minuter
European fire classes table
|
EUROPA |
EN 13501-1 |
|
Klass |
Produkter |
|
A2-s1,d0 |
Focus, Gedina, Advantage, Sombra, Master, Combison, Access, Super G, Hygiene, Wall Panel |
|
B-s1,d0 |
Focus S-line, Focus Quadro, Focus L-line |