Fråga Per om...efterklang
Klang, nivå och utbredning… vad är det egentligen vi pratar om? Jo, när vi planerar för en god ljudmiljö i vårdens lokaler finns det olika ljudaspekter att ta hänsyn till. Vi behöver bland annat beakta efterklangstid, taluppfattbarhet, ljudutbredning och ljudnivå. Beroende på vad det är för typ av utrymme kan aspekterna komma att få olika betydelse och vikt, med det gemensamt att de präglar ljudmiljön och vår upplevelse av ljudet som omger oss. Ljudaspekterna hänger dessutom ihop och påverkar varandra.
Men vad gömmer sig bakom begreppen och vilken betydelse har de på ljudmiljön? Det tänkte jag att vi skulle gå till botten med i en kommande serie artiklar med start här och nu. Till min hjälp har jag tillkallat en expert inom området; Per Hiselius, Senior Acoustician på Saint-Gobain Ecophon. Ingen tid att spilla, vi kör i gång. Först ut är efterklangstid.
Vad är efterklangstid?
Per inleder med att förklara att efterklangstid är ett mått som beskriver hur länge ljudenergin stannar kvar i ett utrymme. Utomhus är efterklangstiden generellt sett kort eftersom ljudenergin försvinner ut i det fria. Förflyttar vi oss inomhus tillkommer väggar, golv och tak vilket gör att ljudvågorna till stora delar studsar tillbaka, det vill säga stannar kvar i rummet. Beroende på rummets utformning, layout och möblering kommer ljudvågorna reflekteras, absorberas eller diffuseras i olika grad. Ju mindre absorberande material i ett rum, desto längre stannar energin kvar i rummet vilket ger en längre efterklangstid.
Hur mäts efterklangstid?
Efterklangstid kan mätas på olika sätt fortsätter Per. Ett traditionellt tillvägagångssätt är att spela upp ett ljud i ett rum och låta ljudet pågå en stund. Ljudnivån kommer sakta att stiga tills den nått en stabil nivå. När detta har uppnåtts stängs ljudkällan av. Därefter mäts tiden det tar för ljudnivån att sjunka med 60 dB. Denna tid motsvarar efterklangstiden.
Det kan vara svårt att mäta ett fall på 60 dB eftersom detta är ett stort omfång. Därför mäts ofta ett fall på 30 dB varpå tiden multipliceras med två, eller ett fall på 20 dB varpå tiden multipliceras med tre. För att få stabila mätvärden låter man i båda fallen ljudnivån falla med 5 dB innan man påbörjar mätningen, vilket också är definitionen för T30 respektive T20. Efterklangstiden är frekvensberoende och mäts därför ofta uppdelat i olika frekvensband för att få ett helhetsperspektiv.
Hur påverkar efterklangstiden ljudmiljön i vårdens lokaler?
Per belyser att ljudmiljön många gånger kan vara utmanande i vårdens lokaler. Lokaler inom hälso- och sjukvård har ofta hårda och kala ytor/material vilket är bra ur ett hygieniskt perspektiv men mindre lämpligt ur ett akustiskt. Ljudenergin stannar kvar länge i rummet som ett resultat av att ljudet studsar mot de kala, hårda ytorna vilket ger en ogynnsam ljudmiljö för patienter och personal. Efterklangstiden blir lång och ljudet upplevs som ”ekande” och ”bullrig”.
Kort efterklangstid bidrar till en lägre ljudnivå som ett led av färre ljudreflektioner. Detta är positivt för ljudmiljön inom vårdens lokaler. Det blir lättare att kommunicera, höra och uppfatta vad som sägs. Miljön blir mindre bullrig och mer behaglig att vårdas och arbeta i. Konstant bullrig ljudmiljö kan vara stressande och påverka vår hälsa negativt.
I lokaler för vård och omsorg finns ofta många olika typer av ljud som pågår samtidigt. I kombination med de kala, hårda ytorna utmanas ljudmiljön. Ju mer ljudabsorption som finns i rummet desto snabbare försvinner ljudenergin som skickas ut från exempelvis teknisk apparatur och ventilation.
Mängden absorption påverkar efterklangsfältet men inte det direkta ljudet. Det är därför viktigt att arbeta för att minska ljudkällorna där det är möjligt och/eller välja strategiska placeringar av ljudkällorna. Generellt sett är det lättare att absorbera höga frekvenser än låga varför det är viktigt att vara extra vaksam på de sistnämnda.
Vad kan vi göra för att minska efterklangstiden?
Ett bra absorberande undertak gör mycket för en god ljudmiljö och låg efterklangstid i vårdens lokaler menar Per. Det är dock inte alltid tillräckligt. Ibland behövs även absorberande material på väggarna. Genom att placera väggabsorbenter minskar risken att ljudet studsar fram och tillbaka i horisontellt läge. Efterklangstiden blir kortare.
Eftersom man väntar 5 dB innan mätningen av T30 eller T20 påbörjas, syns inte de tidiga reflektionerna i den uppmätta efterklangstiden. Dock uppfattar vi dessa reflektioner. Två rum kan därmed ha ungefär samma T30 (eller T20) men ändå upplevas som olika.
Efterklangstiden är ett av de mått som har störst betydelse inom rumsakustik, men det är viktigt att betona att detta mått inte är tillräckligt. Fler aspekter behöver beaktas för att uppnå en god ljudmiljö i vårdens lokaler, avslutar Per.
Vill du veta mer om efterklangstid i vårdens lokaler? Kontakta mig, Hanna Andersson eller någon av mina kollegor på Ecophon. Vi hjälper dig gärna.
Näst ut är begreppet taluppfattbarhet. Undra just hur detta fenomen påverkar ljudmiljön i vårdens lokaler. Jag ska fråga Per nästa gång jag ser honom. Vi hörs!