Fråga Per om...taluppfattbarhet

Äntligen dags för artikel nummer två i vår artikelserie ”Fråga Per”!

Klang, nivå och utbredning… vad är det egentligen vi pratar om? Jo, när vi planerar för en god ljudmiljö i vårdens lokaler finns det olika ljudaspekter att ta hänsyn till. Vi behöver bland annat beakta efterklangstid, taluppfattbarhet, ljudutbredning och ljudnivå. Beroende på vad det är för typ av utrymme kan aspekterna komma att få olika betydelse och vikt, med det gemensamt att de präglar ljudmiljön och vår upplevelse av ljudet som omger oss. Ljudaspekterna hänger dessutom ihop och påverkar varandra.

Men vad gömmer sig bakom begreppen och vilken betydelse har de på ljudmiljön? Det ska vi fortsätta att gå till botten med. Till min hjälp har jag tillkallat Per Hiselius, Senior Acoustician på Ecophon. I vår förra artikel fokuserade vi på efterklangstid. Ingen tid att spilla, vi fortsätter vårt djupdykande. Näst ut är taluppfattbarhet.

Vad är taluppfattbarhet?

Taluppfattbarhet kan beskrivas som lyssnarens möjlighet att förstå vad som sägs, inleder Per. Rummets akustik och utformning samt personers beteende i rummet, påverkar taluppfattbarheten. Så gör även bakgrundsbuller och andra störande ljud. Bakomliggande störande ljud gör att vi behöver anstränga oss mer för att uppfatta vad som sägs. Två olika situationer kan ha ungefär samma uppmätta taluppfattbarhet, men ändå skilja sig åt i hur mycket vi behöver anstränga oss för att förstå vad som sägs. Det handlar med andra ord inte bara om den uppmätta taluppfattbarheten. Det handlar även om grad av ansträngning, menar Per.

Hur väl vi kan uppfatta tal varierar från individ till individ beroende på individuella förutsättningar. Det finns stor spridning i hörselstatus mellan oss människor. Vår medfödda förmåga att delvis filtrera bort buller och brus försämras vid exempelvis en hörselskada eller åldersrelaterad hörselnedsättning.

Hur mäts taluppfattbarhet?

Per förklarar att det finns många olika sätt att mäta taluppfattbarheten på. Både objektiva och subjektiva mätmetoder används. I subjektiva testmetoder utgår man från testpersoner som får lyssna till tal. Individens förmåga att på ett eller annat sätt återge det som sägs mäts sedan enligt väl definierade procedurer. Olika subjektiva metoder kan ge olika resultat beroende på testets utformning, språket som används samt hörselstatus hos testpersonerna. Val av testmetod och testpersoner behöver därför anpassas till sammanhanget.

Subjektiva testmetoder är tidskrävande, och kräver tillgång till lämpliga testpersoner. På grund av detta har objektiva mätmetoder utvecklats. Eftersom taluppfattbarhet är komplext är det svårt att finna en objektiv testmetod som kan beskriva alla aspekter av taluppfattbarhet. Det finns därför flertalet objektiva mätmetoder. I likhet med subjektiva testmetoder anpassas valet efter sammanhang. Tal är en komplex signal och grunden för god taluppfattbarhet är att alla delar av denna komplexa signal kan uppfattas av mottagaren. Ibland är talsignalen inte tillräckligt stark för att höras i sin helhet, eller att det finns bakgrundsbuller som stör och maskerar delar av talsignalen. Detta försvårar taluppfattbarheten. Även akustiken i ett rum spelar roll eftersom sena reflexer och rumsklang i praktiken fungerar som maskerande bakgrundsbuller. Till vår fördel har talet en hel del redundans vilket gör att vi kan uppfatta vad som sägs relativt bra även under något sämre förhållanden. Risken att höra fel ökar dock och det kräver större ansträngning för att förstå. Utöver detta påverkar olika frekvensområden taluppfattbarheten på olika sätt. Generellt sett är de högre frekvenserna, där konsonanterna finns, lite viktigare för vår förmåga att förstå talet än de lägre. Summa summarum, en bra objektiv testmetod har mycket att ta hänsyn till, säger Per.

En av de mest använda objektiva metoderna är STI, Speech Transmission Index. STI simulerar talets naturliga skiftningar och variationer i ljudstyrka. I ett rum med mycket efterklang, till exempel i en kyrka, kommer dessa variationer att bli mindre tydliga eftersom sena reflexer ringer kvar. Samma sak händer om det finns bakgrundsbuller som maskerar talets naturliga skiftningar och variationer i ljudstyrka. STI är i princip ett mått på hur väl talets naturliga variationer överförs från talaren till lyssnaren vid olika frekvenser. Baserat på detta gör sedan STI en analys för att uppskatta den förväntade taluppfattbarheten i den uppmätta situation.

Vidare är C50 och D50 vanligt förekommande objektiva testmetoder. Dessa är något enklare och fokuserar på när i tid reflexer från talet kommer. Per utvecklar: Det första som når en mottagare är det direkta ljudet från den som talar. Därefter följer det man kallar tidiga reflexer, reflexer inom cirka 50 ms. De tidiga reflexerna bidrar ofta positivt till taluppfattbarheten då de smälter samman med det direkta talet. Sena reflexer, reflexer efter cirka 50 ms, upplevs däremot som störande för taluppfattbarheten eftersom de inte smälter samman med direktljudet. De sena reflexerna upplevs istället som störande, antingen som separata ekon eller som rumsklang. C50 och D50 mäter i princip samma sak, det vill säga hur stor andel av ljudenergin som kommer inom cirka 50 ms. Resultatet för C50 presenteras dock i dB och för D50 i procent. Trots dessa måtts enkelhet ger de generellt sett en bra bild av rummets egenskaper när det gäller taltydlighet.

Hur påverkar taluppfattbarheten ljudmiljön i vårdens lokaler?

Det är av största vikt att kommunikationen kan ske på ett tydligt och bra sätt i lokaler för vård- och omsorg. Personal, patienter och anhöriga behöver kunna uppfatta varandra och vad som sägs. Samtidigt behöver sekretessen säkerställas. Det kan vara utmanande att uppfylla dessa båda krav samtidigt. I en lokal med bra taltydlighet finns en risk för överhörning varav sekretessen utmanas. På grund av detta är det viktigt att redan i ett tidigt skede av projekteringen planera lokalen utifrån ett akustiskt perspektiv.

Vad kan vi göra för att skapa en god taluppfattbarhet?

För att skapa en god taltydlighet är det viktigt att lägga lite extra fokus på absorption av låga frekvenser. Dålig absorption av låga frekvenser skapar en bullrig miljö som är negativ för taluppfattbarheten. Sammanfattningsvis är en kort efterklangstid att föredra i vårdens lokaler. Dock behöver hänsyn tas till kravet på sekretess. En vårdlokal behöver således planeras noga ur ett akustiskt perspektiv. God taltydlighet är inget som skapas av sig självt. Det är ett komplext samspel mellan flertalet parametrar.

Vill du veta mer om taluppfattbarhet i vårdens lokaler? Kontakta mig, Hanna Andersson eller någon av mina kollegor på Ecophon. Vi hjälper dig gärna.

Näst ut är begreppet ljudutbredning. Låt oss djupdyka i hur denna parameter påverkar ljudmiljön i vårdens lokaler, i nästa artikel. Vi hörs!