Fråga Per om...ljudnivå

Varmt välkommen till den fjärde och sista artikeln i vår artikelserie ”Fråga Per”! Roligt att se att så många har läst våra rader. Vi avrundar serien på bästa sätt, nämligen genom att djupdyka i begreppet ljudnivå. Vad är egentligen ljudnivå och vad har det för betydelse i vårdens lokaler?

Klang, nivå och utbredning… vad är det egentligen vi pratar om? Jo, när vi planerar för en god ljudmiljö i vårdens lokaler finns det olika ljudaspekter att ta hänsyn till. Vi behöver bland annat beakta efterklangstid, taluppfattbarhet, ljudutbredning och ljudnivå. Beroende på vad det är för typ av utrymme kan aspekterna komma att få olika betydelse och vikt, med det gemensamt att de präglar ljudmiljön och vår upplevelse av ljudet som omger oss. Ljudaspekterna hänger dessutom ihop och påverkar varandra.

Men vad gömmer sig bakom begreppen och vilken betydelse har de på ljudmiljön? Det ska vi fortsätta att gå till botten med. Till min hjälp har jag tillkallat Per Hiselius, Senior Acoustician på Ecophon. Vad är ljudnivå?

Ljud kan beskrivas som en liten variation av lufttrycket. Om variationen (ljudtryck) är tillräckligt stor och lagom snabb (frekvens) så kan vi människor uppfatta detta med vår hörsel. Ljudtryck och frekvens kan mätas relativt enkelt, men människans hörselfunktion och upplevelse av ljud är komplicerad. Vi behöver därför flera olika mått för att beskriva människans uppfattning av ett ljud. Vi tar det från början.

Ljudtryck mäts i pascal och beskriver avvikelser från det gällande lufttrycket. Ett exempel på detta är ljudet från en högtalare. Högtalarelementet rör sig fram och tillbaka och bildar växelvis övertryck och undertryck relativt det gällande lufttrycket. När man definierar ljudtryck tittar man på själva avvikelsen. En mikrofon är gjord för att mäta just denna avvikelse och omvandla den till en elektrisk signal. När man vill mäta hur starkt ett ljud är används en ljudnivåmätare. Denna ger resultat i decibel (dB). Man har då räknat om ljudtryck till ljudnivå. Ljudtryck och ljudnivå beskriver samma sak, dvs hur starkt ljudet är (amplitud), men ljudtryck beskriver det i pascal och ljudnivå i decibel. "Tyvärr" är decibel en logaritmisk skala och därför svår att tolka och förstå. Skalan har inte heller något med vår hörsel att göra, förutom tre aspekter. För det första har man justerat decibelskalan så att 0 decibel ungefär är det tystaste en person med normal hörsel kan höra vid 1000 Hertz (Hz). För det andra kan man höra skillnad på ungefär 1 decibel, dock beroende på ljudnivå och frekvens. För det tredje har vår hörsel ett stort omfång av ljudtryck. Ett starkt ljud kan ha 1 miljon gånger högre ljudtryck än ett svagt. Den logaritmiska skalan komprimerar omfånget rent matematiskt. Därför har vi en decibelskala som går från ungefär 0 till 100.

Mycket förenklat brukar man säga att 10 decibel motsvarar en upplevd fördubbling av ljudstyrkan, med betoning på mycket förenklat. Hur många decibel som krävs för att det ska låta dubbelt så starkt beror på frekvens och nivå. Därför kan du på nästan alla ljudnivåmätare finna både dB(A) och dB(C), se bild. Vi kallar dessa för vägningsfilter. dB(A) försöker beskriva upplevd ljudstyrka vid låga nivåer, till exempel i ett sovrum. dB(C) beskriver upplevd ljudstyrka bättre vid höga nivåer, till exempel på en rockkonsert. Om man vill mäta om det finns en risk för hörselskada utgår man dock från dB(A) även vid höga ljudnivåer så som vid en konsert, eftersom upplevd ljudstyrka och risk för hörselskada inte är samma sak. Risken för hörselskada beskrivs bättre av dB(A).

Hur mäts ljudnivån?

Vad är då skillnaden mellan dB(A) och dB(C)? Jo, vid A-vägning görs en stor justering av ljudnivån vid låga frekvenser. Vid låga ljudnivåer tappar vi människor nämligen känslighet för låga frekvenser. Det betyder till exempel att i ett tyst sovrum kan det finnas lågfrekvent buller från avlägsen trafik som vi inte uppfattar eftersom vi har tappat känsligheten för dessa frekvenser. Vi mäter fortfarande ljudnivån vid dessa frekvenser men de får inte samma betydelse i det sammanlagda värdet. dB(A) visar med andra ord inte "verkligheten" utan ett försök att efterlikna den mänskliga upplevelsen vid låga ljudnivåer. Som tidigare nämnt stämmer A-vägningen dessutom bra som prediktor för risk för hörselskada eftersom låga frekvenser inte är fullt lika farliga för örat som höga frekvenser. dB(C) påminner om ovägd decibel, med endast en liten justering vid de allra högsta och allra lägsta frekvenserna.

Ljud är inte alltid konstant. Vi måste därför skapa ett medelvärde över tid och även på enkla ljudnivåmätare bör det finnas möjlighet att välja "Fast" eller "Slow", se bild. Mätaren skapar då ett medelvärde för en viss period; 1 sekund för Slow respektive 125 millisekunder för Fast. Om man vill mäta ljudnivån i ett rum för att utvärdera ljudmiljön är dessa mått dock inte tillräckliga. Då behöver man medelvärdesberäkna ljudenergin under en längre period. I sådana fall används Leq, som är medelvärdet av ljudenergin under mätningen. Ibland vill man också specificera tidsspannet för mätningen vilket ofta skrivs som Leq,T, där T betecknar denna tid. Många gånger används även vägningsfilter vid ljudnivåmätningar, framförallt A-vägning. Om vägningsfilter används behöver detta också framgå, exempelvis LAeq,8h, om mättiden pågick i åtta timmar. Slutligen behöver även mätområde väljas på många ljudnivåmätare, till exempel "Hi" eller "Lo", beroende på hur starka ljud man ska mäta, se bild.

Hur påverkar ljudnivån ljudmiljön i vårdens lokaler?

Ljudnivån påverkar verksamheten och de människor som vistas och vårdas i vårdens lokaler på många sätt. Höga ljudnivåer har ofta en negativ påverkan på oss och kan leda till ökad stress, koncentrationssvårigheter och minskade möjligheter för vila och återhämtning. Höga ljudnivåer påverkar också den så viktiga kommunikationen. I en bullrig miljö är det svårare för patienten att göra sig hörd och uppfatta vad som sägs. Likaså försvårar höga ljudnivåer kommunikationsmöjligheterna mellan personalen. Risken för missförstånd och felhörningar ökar. Såväl patientsäkerheten och patientens tillfrisknande och återhämtning, som personalens hälsa och arbetsmiljö, riskerar således att drabbas negativt av höga ljudnivåer.

Hur kan man få kontroll på ljudnivån?

I skapandet av en god ljudmiljö är grunden alltid att minimera oönskade ljud. Därefter kan vi använda de tre verktyg som vi tidigare beskrivit i artikeln om Ljudutbredning:

1. Den fysiska planeringen av rummet. Ljudkällor bör placeras strategiskt. Likaså är patienternas placering i förhållande till varandra viktig.
2. Planering för ljudabsorption. Eftersom det skapas en mängd ljud i vårdlokaler är ljudabsorberande material en grundförutsättning för att uppnå en god ljudmiljö.
3. Avskärmningar som kompletterar rummet när ljudabsorptionen är på plats.

Med denna artikel vill Per och jag tacka för oss för denna gång. Vi hoppas att ni har fått med er värdefull kunskap och blivit inspirerade att rikta strålkastarljuset mot akustik och goda ljudmiljöer i pågående och kommande vårdprojekt

Jag och mina kollegor finns här för er vid frågor och funderingar. Kontakta mig, Hanna Andersson eller någon av mina kollegor på Ecophon. Vi hjälper dig gärna.