Hårda rum

En traditionell utvärdering av akustiken i ett rum innebär i många fall att efterklangstiden mäts. I hårda rum räcker det oftast att ha efterklangstiden som rumsakustisk egenskap. Både ljudnivån och efterklangstiden här beror mer eller mindre enbart på den totala ljuddämpningen i rummet. Om efterklangstiden och ljudeffekten som ljudkällan skickar ut i rummet är kända kan ljudnivån i rummet beräknas. Men hårda rum är mycket ovanliga.


I ett hårt rum kan efterklangstiden fastställas med Sabines formel: 
T=0,16 x V/A  (s)

där
T = efterklangstid (sekunder)
V = rummets volym (m3
)
A = motsvarande dämpningsyta (m2
)


Den motsvarande dämpningsytan 
A anger ljuddämpningen i rummet. Om rummet är tomt och ljuddämpningsnivån främst bestäms av dämpningen från taket, golvet och väggarna, då är 
A = αtak x Stak + αgolv x Sgolv + αvägg x Svägg där α är ljuddämpningsfaktorn och S är ytan på respektive yta i rummet. Vi har antagit att alla väggar har samma dämpningsfaktor.  

 

Sabines formel visar att efterklangstiden enbart beror på den totala dämpningen i rummet och inte på dämparnas placering eller på den ljudspridande effekten av möbler och annan inredning i rummet. Det förutsätts att ljudfältet är diffust, vilket betyder att ljudet på varje plats i rummet breder ut sig med samma intensitet i alla riktningar.

 

Minskningen av ljudnivån som en ytterligare motsvarande dämpningsyta A ger i rummet med diffust ljud är
ΔL =10 x log((A0+A)/A0) (dB)

där A0 är den existerande motsvarande dämpningsytan i rummet. Om, t.ex., A0=10 m2 i ett tomt rum utan akustiskt tak, och det akustiska taket bidrar med A=40 m2, blir minskningen av ljudnivår 7 dB.